”Barn är bäst utrustade för att leva i det europeiska samhället om de är ivriga att fortsätta lära när de lämnat skolan. En uppgift för skolan är därför att fostra idén och en önskan om livslångt lärande. Detta kan uppnås enbart om skolan kan göras till en plats dit barnen är ivriga att gå.”
”Vi måste ha en skola som är bättre på att utveckla kompetenser som flexibilitet, problemlösningsförmåga och kreativitet. Detta är de kompetenser som efterfrågas i det föränderliga samhället.” (ur Madsén,”Lärares lärande”)
I Bifrostskolan talar man om de kvalitativa läroprocesserna där livsdugligheten ska utvecklas till livskonst. Skolan ska för att detta ska ske lägga vikt vid rutin, träning, upplevelse, mening, engagemang, glädje och nödvändighet genom dialog och medbestämmande. Samtalet är viktigt där ord på föreställningar, tankar och känslor öppnar upplevelsen. Barn tänker i mycket högre grad med känslorna och lär med sina sinnen i högre grad än vuxna. Därför arbetar man i teman där det finns möjlighet att arbeta med alla sinnen i verkstäderna. ”Det ska finnas tid att försjunka i tankar, tid att växa, tid till att fördjupa sig, tid till att engagera sig, tid till att vara glad. Upplevelsen och inlevelsen kräver tid, men den tid som används till dem har man igen i rikligt mått. För det är i de ögonblicken vi fångar meningen, glädjen, förståelsen, hoppet och engagemanget.
Det tar tid att bygga upp fundament, resonansbotten, som är grundvalen för att få ut något av tiden och fånga upp det som kommer att ske en gång i framtiden. Och det kräver mod att välja sin väg att sätta sig upp mot tiden.” (ur Rathe m fl. “Möjligheternas barn i Möjligheternas skola”)
 |
Tidigare temarubriker:
